sakkyndig risikovurdering ved barnebortføring

Riskbedömning teori, forskning, metod - 2009

Sakkunnig Riskbedömning av Internationellt Bortförande av Barn

Underlag för att använd metod för riskbedömning har vetenskapligt stöd samt att strukturerat forskningsbaserat riskbedömningsinstrument ger högre prognostisk validitet (prognosförmåga) än riskbedömning utan struktur och metod, vilket i bästa fall kan jämföras med slumpen - kasta tärning.

Riskbedömning för internationellt bortförande av barn görs genom en sammanvägning av tre (3) faktorer:

1) Antal närvarande riskprofiler och riskfaktorer enligt forskningsstudier.

2) Potentiell skada för barnet vid ett bortförande. (Exempel på skada för barnet: Ingen trygghet eller anknytning till bortförande förälder. Stark anknytning till kvarvarande förälder. Inget gemensamt språk med bortförande förälder. Okänd omgivning och personer på platsen dit barnet förs.)

3) Hinder för att återföra barnet. (Exempel hinder: Ej möjligt att lokalisera barnet, legala, processuella, finansiella, praktiska, kulturella hinder.)

Gemensamma faktorer för samtliga riskprofiler/riskfaktorer:

a) Anklagelser från bortförande förälder om (abuse) brister i omsorgsförmåga av barnet av kvarvarande förälder. (Exempel: Multipla polisanmälningar, anonyma anmälningar)

b) Andre föräldern har ej betydelse för barnet. (Exempel: Begäran om överflyttning av vårdnad, barnets separation från föräldern)

c) Nätverk med likasinnade och stödpersoner. (Exempel: Bortförande kommer från Patriarkalisk kultur, juridiskt och kulturellt stöd för att barn tillhör mannens familj)

HÖG KONFLIKTFAKTOR är en erkänd riskfaktor. Källa: Svenska och utländska Centralmyndigheterna, HCCH, mfl.

Prop. 2005/06:99 är tydlig på att en riskbedömning skall göras. Lagstiftaren har menat en sakkunnig riskbedömning. Domstol, socialtjänst och polis har INTE sakkunskap i riskbedömning av internationellt bortförande av barn.

En av Sveriges och världens främsta riskbedömningsexperter, Professor Henrik Belfrage, uppger att han inte har sakkunskap för riskbedömning av internationellt bortförande av barn. Prof. Martin Grann, expert på riskbedömningsteori/metod, forskare i riskbedömning, utvecklingschef för kriminalvården, uppger att han inte innehar sakkunskap för riskbedömning av internationellt bortförande av barn. Länskriminalpolisen Stockholm analysavdelning för hot- och riskbedömning, chefsanalytiker Markus Grundtman uppger att de INTE innehar sakkunskap på riskbedömning av internationellt bortförande av barn. Erik Grevholm, BRÅ, uppger att BRÅ inte har sakkunskap för riskbedömning av internationellt bortförande av barn. Docent Niklas Långström, Centrum för Våldsprevention, Karolinska Institutet uppger att CVP INTE har sakkunskap eller forskning inom riskbedömning av internationellt bortförande av barn.

Domstolar består av experter på juridik. Domstolar innehar INTE sakkunskap på riskbedömning av internationellt bortförande av barn.

NJA 1995 s. 727: "Som exempel på omständigheter som kan utvisa en sådan risk som bör inverka på umgängesfrågan kan nämnas en faktisk åtgärd som framstår som vidtagen för att förbereda ett senare bortförande eller uttalanden som tyder på ett sådant syfte hos föräldern."

NJA 1995 s. 727: HD:s riskbedömningsteori/metod anger "faktiskt vidtagna åtgärder". HD specificerar inte vilka åtgärder som skulle kunna anses utgöra "faktiskt vidtagna åtgärder". HD specificerar inte hur dessa ostrukturerade/odefinierade "faktiskt vidtagna åtgärder" skall bevisas. HD anger inte att en utredning skall vidtas för att identifiera ”faktiskt vidtagna åtgärder”. HD specificerar inte vilka faktorer en riskutredning skall utreda. HD-domen specificerar inte vem som skall utföra eller bekosta riskutredning och riskbedömning. HD:s riskbedömnings- ”modell” saknar konkret frågeställning, stuktur, metod och vetenskapligt stöd.

Domstol har inte sakkunskap om vilka eller vilka konsekvenser olika faktiskt, konkret vidtagna åtgärder representerar eller får i internationella familjerättsliga förhållanden. Utan sakkunskap kan åtgärder verka oviktiga men vara avgörande för ett planerat internationellt bortförande av ett barn.

Det finns vetenskapligt stöd för att HD:s riskbedömnings- ”modell” i bästa fall kan jämföras med att "kasta tärning/slumpen". Se nedan.

1) Amerikanska Centralmyndigheten. Information till domstolar, advokater, socialarbetare, polis, åklagare mfl: Förebyggande, forskningsstudier, lagar, landsspecifik info, samlad dokumenterad erfarenhet. Underlag för samlad dokumenterad kompetens.

Länk: http://travel.state.gov/family/abduction/prevention/prevention_560.html

2) OJJDP, Amerikanska justitiedepartementet. ”Issues in Resolving Cases of International Child Abduction by Parents”. Dec. 2001 Bulletin. Presents key findings from a study funded by OJJDP to identify barriers encountered by those seeking to resolve cases of international child abduction by parents. Conducted by the American Bar Association Center on Children and the Law, the study explored experiences of left-behind parents, practices of Hague Convention Central Authorities (agencies responsible for handling international abduction cases), and promising strategies for law enforcement personnel and other professionals. The Bulletin features highlights from the study, including survey results, best practices, and recommendations. It also provides background information on international parental abductions and the legal framework that affects these cases. Fullständig forskningsrapport: ”Issues in Resolving Cases of International Child Abduction by Parents” (Chiancone, J., Girdner, L., and Hoff, P.)” (NCJ 182790). Underlag riskprofiler och riskfaktorer.

Länk: http://www.ncjrs.gov/App/Publications/abstract.aspx?ID=190105

3) OJJDP, Amerikanska justitiedepartementet: ”Early Identification of Risk Factors for Parental Abduction”. En sammanfattning av forskningsstudierna av American Bar Association Center on Children and the Law och Judith S. Wallerstein Center for the Family in Transitions vilka identifierar gemensamma återkommande riskprofiler och riskfaktorer vid bortförande av barn. Fullständig forskningsrapport: ”Prevention of Parent or Family Abduction Trough Early Identification of Risk Factors (Johnston et al., 1998” (NCJ 182791). Underlag riskprofiler och riskfaktorer.

Länk: http://www.ncjrs.gov/app/publications/abstract.aspx?ID=185026

4) Amerikansk lag: ”Uniform Child Abduction Prevention Act”, Amerikanska advokatsamfundet, ABAs forskningsstudiers riskprofiler och riskfaktorer, sektion 7. Ref: Janet Johnston & Linda Girdner: Family Abductors: Descriptive Profiles and Preventative Interventions (U.S. Dep’t of Justice, OJJDP 2001 NCJ 182788); ABA, EARLY IDENTIFICATION OF RISK FACTORS FOR PARENTAL ABDUCTION (NCJ185026). Länk: http://www.law.upenn.edu/bll/archives/ulc/ucapa/2006_finalact.htm

Amerikanska delstatslagar vilka implementerat ovan riskfaktorer:

California Family Code 3040-3048; Texas Family Code 153; Arkansas Family Code 9-13.

Underlag för att ABAs forskningsstudiers riskprofiler/riskfaktorer används av amerikanskt rättsväsende.

5) Handbok för förebyggande av bortförande av barn utgiven av NCMEC, National Center for Missing and Exploited Children; ABA, American Bar Association Center on Children and the Law; OJJDP, US Department of Justice, Office of Juvenile Justice and Delinquency Prevention : ”Family abduction – Prevention and Response”, 2002. Underlag för att ABAs forskningsstudiers riskfaktorer används av amerikanska myndigheter. Risk för bortförande avgörs av tre faktorer: 1) Antal närvarande riskprofiler och riskfaktorer enligt forskningsstudier 2) Skada för barnet vid bortförande. 3) Hinder för att återföra barnet. Ej möjligt att lokalisera barnet, legala, processuella, finansiella, praktiska, kulturella hinder.

Länk: http://www.missingkids.com/missingkids/servlet/ResourceServlet?LanguageCountry=en_US&PageId=467

6) Amerikansk polis: ”Abductor suspect information check list”. Checklista som används av polis för en första riskbedömning för bortförande av barn. California Family Code Section 3048: ABAs riskfaktorer. Underlag för att ABAs forskningsstudiers riskfaktorer används av amerikansk polis.

Länk: http://www.oes.ca.gov/WebPage/oeswebsite.nsf/SearchDetails?SearchView&Query=child%20abduction&Count=10

”Child abduction report”

7) Domstolsbeslut Indiana Court of Appeal, dec 2006. Maureen Dabbagh förklaras sakkunnig på riskbedömning av bortförande av barn. Styrkande av Dabbaghs sakkunnighet enligt amerikansk domstol motsvarande svensk hovrätt/kammarrätt.

Länk: http://caselaw.findlaw.com/data2/indianastatecases/app/12110602ehf.pdf

8) UmHani, Kristine Uhlman, riskbedömningsexpert internationellt bortförande av barn. Uhlman håller kurser och föreläsningar för utrikesdepartement, åklagare, domare, advokatsamfundet Kalifornien mfl. Artiklar: “Custody Abduction Risk Factors Unique to Islamic Countries”, The California International Practitioner, Official Publication of the State Bar of California International Law Section, Vol 11, No 2, 2001-2002. “Recognizing Risk of International Custody Abduction to the Non-Hague, Islamic Countries”, Family Law News, Official Publication of the State Bar of California Family Law Section, Issue 4, 2004, Vol. 26, No. 4. “Islamic Marriage Contracts and Women’s Rights”, Family Law News, Official Publication of the State Bar of California Family Law Section, Issue 3, 2005, Vol. 27, No. 3.

Länk: http://www.umhani.com/workshops.html

9) Svenska centralmyndigheten: ”Om ett barn förs bort från Sverige”, juli 2007; ”Hjälp från UD när ett barn förs bort”, aug 2008. Slutsats: Risk för bortförande ökar vid konflikt och starka band utanför Sverige. Det finns ingen garanti att barnet återförs från ett Haagkonventionsland. I icke Haagkonventionsländer gäller lokal lagstiftning. UDs redogörelse för när risk anses öka med råd om åtgärder, samt att UD inte kan hjälpa till med återförande från icke Haagkonventionsland.

Länk: http://www.regeringen.se/sb/d/2555/a/13835

10) Prof. Martin Grann, ”Farlighetsbedömningar”, Domstol mfl måste resonera mer strukturerat kring risker.

Länk: http://www.polisen.se/inter/util%5Cnodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=142989

11) Polisen: Polisen Kronoberg: ”Goda resultat med SARA”. SARA har högre prognostisk validitet än subjektiv bedömning, ”kasta tärning, magkänsla”. Underlag för strukturerat vetenskapligt baserat riskbedömningsinstrument baserat på forskningsstudier vilka identifierat gemensamma återkommande riskprofiler och riskfaktorer. Instrumentet används av svensk polis. Metod och struktur är densamma som amerikanska rättsväsendet och Maureen Dabbagh använder i riskbedömning av internationellt bortförande av barn.

Länk: http://www.polisen.se/inter/nodeid=8828&pageversion=1.jsp

12) Polisen artikel: ”SARA-modellen hjälpmedel för att förhindra partnervåld”, 20 riskfaktorer, checklista. Underlag för strukturerat vetenskapligt baserat riskbedömningsinstrument baserat på forskningsstudier vilka identifierat gemensamma återkommande riskprofiler och riskfaktorer som används av polisen i Sverige. Metod är samma som det amerikanska rättsväsendet och Maureen Dabbagh använder.

Länk: http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=210668

13) BRÅ: ”Strukturerad riskbedömning ger bättre skydd”. Hot- och riskbedömning har länge saknat vetenskapligt grundad, rättsäker och konsekvent metod. Man har förlitat sig på ”magkänsla”. Vetenskaplig forskning isolerar de viktigaste faktorerna för att förutsäga framtida brottslighet. Underlag för strukturerat vetenskapligt baserat riskbedömningsinstrument baserat på forskningsstudier vilka identifierat gemensamma återkommande riskprofiler och riskfaktorer som används av polisen i Sverige.

Länk: http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=115&module_instance=12

14) Socialstyrelsen/IMS: ”Riskbedömningar i samband med utredningar om vårdnad, boende och umgänge”, nov 2007. Socialnämnden har en skyldighet att göra en riskbedömning i utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Den 1 juli 2006 förtydligades denna skyldighet i lagstiftningen. En riskbedömning i utredningar om vårdnad, boende och umgänge gäller risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Slutsatser: Det finns ett behov av att utveckla standardiserade riskbedömningsinstrument. Det finns vetenskapligt stöd för att riskbedömning som bygger endast på bedömarens kliniska erfarenheter innebär sämre prognosförmåga än riskbedömning med hjälp av vetenskapligt utvecklade bedömningsinstrument (Shlonsky & Wagner, 2005). Forskning om beslutsfattande inom andra områden visar också att vetenskapligt baserade strukturerade bedömningsinstrument ger högre prognosförmåga än riskbedömning utan struktur och metod (kliniskt riskbedömning). Standardiserade bedömningsinstrument baseras på forskning om faktorer som ökar respektive minskar risken för framtida problem. Underlag för att strukturerat vetenskapligt baserat riskbedömningsinstrument baserat på forskningsstudier vilka identifierat gemensamma återkommande riskprofiler och riskfaktorer ger högre prognostisk validitet.

Länk: http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9819/2007-112-4.htm

15) SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering: ”Riskbedömningar inom psykiatrin, Kan våld i samhället förutsägas”, 2005. Granskare: Prof. Henrik Belfrage mfl. Slutsats: Strukturerade metoder, vetenskapligt baserade riskbedömningsinstrument har högre prognosförmåga (70-75%) än bedömning utan metod och struktur (klinisk bedömning) vilket är jämförbart med att kasta krona eller klave, intuition, slumpen (50%).

Länk: http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Riskbedomningar-inom-psykiatrin---kan-vald-i-samhallet-forutsagas/

16) SvD: Domstolar struntar i riskbedömning. Studie Lunds universitet bekräftar socialtjänst och domstolars inkompetens inom barnpsykologi och riskbedömning. Samt att båda myndigheterna struntar i barnets bästa och risk barnet utsätts för.

Länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1915959.svd

17) Haagkonventionens permanenta forum, HCCH: Guide for Good practice: I, II, III. Central authority practice, Implementing measures, Preventive measures. Rekommendationer utformade i samarbete med medlemsländerna för att förebygga internationellt bortförande av barn. Hög konflikt är en erkänd riskfaktor. Medlemsländerna skall överföra kunskap mellan sig. Länder med låg kunskap och erfarenhet (Sverige) skall dela kunskap med länder med hög kunskap och större erfarenhet (USA). Good Practice III, Central authority practice, hänvisar till amerikanska Centralmyndighets hemsida och forskningsstudien JOHNSTON, J.R. & GIRDNER, L.K. - Early Identification of Parents at Risk for Custody Violations and Prevention of Child Abductions; Fam. & Conciliation Courts Review, 1998, p. Sakkunnig riskbedömning av Dabbagh & Associates baserar sig på refererad forskningsstudies riskprofiler och riskfaktorer samt kunskapsbank publicerad på US State departements hemsida, amerikanska centralmyndigheten. Samma forskningsstudieresultat som utgör bas för amerikansk lag och rättsväsende.

Länk HCCH Guide to Good Practice Child Abduction Convention, Part I, II, III: http://www.hcch.net/index_en.php?act=publications.listing&sub=4

Länk HCCH, Early Identification of Parents at Risk for Custody Violations and Prevention of Child Abductions; Fam. & Conciliation Courts Review, 1998, p. 392.:
http://www.hcch.net/index_en.php?act=publications.details&pid=1974&dtid=1

18) HCCH: HCCH_2002 bilateral conventions and Islamic States in practice, sid 23-26. Slutsats forskningsstudie: Bilaterala avtal med islamska länder är INTE verksamma i praktiken. Svenska centralmyndigheten är ensam om sin uppfattning att det svensk-egyptiska avtalet har något värde i praktiken. Sverige har dessutom ett olöst öppet bortförande fall till Egypten där de svenska barnen INTE ens har lokaliserats. Fallet har sekretessbelagts…

Länk: http://www.hcch.net/index_en.php?act=publications.details&pid=2255&zoek=islamic

PSYKOLOGISKA RISKFAKTORER FÖR BARNET

1) Dr Boyle, Barnpsykolog, 2008 Summary contactwithnonresidentparents. Forskning visar att umgänge inte alltid är för barnets bästa. Umgängets nytta för Barnet avgörs av tidigare anknytning till umgängesförälder, boendeförälderns inställning till umgängesföräldern och i vilken kontext och vilka omständigheter umgänge skall utföras. Umgänge med en främling under pressade omständigheter är INTE för barnets bästa eller i barnets intresse.

2) Dr Faulkners rapport till FN. Barnkidnappning är BARNMISSHANDEL.

Länk: www.prevent-abuse-now.com/unreport.htm

3) Socialstyrelsen/Rädda Barnen. ”Innerst inne var man rädd”. Rapport om påtvingat umgänge och hur barnen själva berättar hur de FARIT ILLA AV PÅTVINGAT ÖVERVAKAT UMGÄNGE. Säkert tryggt övervakat umgänge finns inte att tillgå i Sverige. Källa: Göteborgs familjerätt mfl.

Länk: http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9644/2007-124-2.htm